Befria universiteten!

Samma sak gäller forskare inom mitt eget ämne, statsvetenskap. Det är hos oss som den politiska styrningen, de slentrianmässiga diskussionerna och inskränkningarna i den akademisk friheten slår till med full kraft. Forskningsresultaten blir därefter. Gång efter annan bevisar svenska statsvetares forskning att fred är bättre än krig, att demokrati är bättre än förtryck, och att staten måste göra mycket mer för jämställdheten mellan kvinnor och män. Att trivialiteterna sedan kombineras med citat från diverse trendiga, ofta franska, filosofer gör saken bara värre. Vi talar om skitsnack, hobbyverksamhet och skyddad verkstad. Jämför Norge. Norge har inte alls lika…

Vi talar sålunda om en helt annan lärarroll. Utomlands definierar sig universitetslärare som fria intellektuella; i Sverige tänker de förvånande ofta på sig själva som tjänstemän. Jag har tappat räkningen på alla gånger jag hört en kollega hänvisa till sitt ”tjänstemannaansvar.” Men hur kan en lärare med tjänstemannaansvar vara kritisk mot den svenska staten och ifrågasätta de mål som staten ställer upp? Och vad händer med kurser i statsvetenskap som inte är kritiska till statsmakten? En annan, besläktad, term man ofta hör är ”rättssäkerhet.” Studenter måste, heter det, bedömas på ett ”rättssäkert” sätt. Tanken här är att det…

Socialkonstruktivismen passar sålunda perfekt ihop med de svenska universitetens vänsterslentrian. Eftersom sanningar inte finns är universitetens uppgift inte längre att söka efter dem. Istället gäller det att hitta, och avslöja, maktutövning och maktutövare. Intellektuell verksamhet kan därför inte heller handla om att presentera ståndpunkter som backas upp av argument. Ståndpunkter backas istället bäst upp med känslor och personliga upplevelser. Eftersom en annan persons känslor inte kan ifrågasättas måste alla ståndpunkter respekteras och ju starkare man känner för en viss sak ju större krav kan man ställa på att bli hörd. Att tänka rätt har återigen blivit viktigare än…

Som vi sett har universiteten sällan varit speciellt dynamiska institutioner och kurserna har oftast varit förutsägbara och tråkiga. Adam Smith hade det inte så roligt i Oxford på 1740-talet och de senare så berömda amerikanska universiteten var bastioner för trångsynthet och fundamentalism. Problemet var, sa vi, att universiteten styrdes av statens behov och av kyrkans. Framför allt utbildade de präster. Idag är förstås kyrkans behov inte längre så överhängande utan istället är det marknaden som tillsammans med staten ställer alla kraven. Idag kallas det inte längre präster utan istället ”administratörer,” ”konsulter” och ”marknadsförare,” men det är fortfarande universiteten…