Befria universiteten!

Förord

Utan att på något sätt kompromettera någon vill jag tacka Maria Abrahamsson, Göran Adamson, Victoria Araj, Ivar Arpi, Jens Bartelson, Peter Baehr, Douglas Brommesson, Judith Butler, Cem Mert Dallı, Magnus Fiskesjö, Niklas Gertzfeld, Anna Viktoria Hallberg, Marko Huttunen, Andreas Johansson Heinö, Björn Jerdén, Jorg Kustermans, Ned Lebow, Iver Neumann, Tudor Onea, Adam Peresman, Frank Ejby Poulsen, Diane Pranzo, Paul Røren, Martin och Yrsa Ringmar, Göran Sonesson, Thomas Steinberg, Anna Stradner, Tobias Wille, John Åberg, samt vänner och kombattanter på Academia.edu. Tidiga versioner av några av bokens kapitel har provats i föredrag på Katedralskolans Debattklubb, Lund, och Studentföreningen Ateneum, Lunds universitet. Tack till Hans Gustafsson och Marcus Björk. Tack också till alla studenter i Lund, och framför allt till studenterna på mina egna kurser. Utan mina gamla lärare – framför allt Stefan Björklund och Sverker Gustavsson i Uppsala; Charles Lindblom och James C. Scott på Yale; Alessandro Pizzorno i Florens – skulle jag aldrig ha vetat någonting om vad ett universitet är och bör vara. Utan organisationer som Scholars at Risk och Academic Rights Watch skulle situationen vara ännu mer dyster för intellektuell verksamhet. Tack till dem och till Erik J. Olson. Mårten Lindberg förtjänar ett speciellt omnämnande. Mårten, doktorand vid den statsvetenskapliga institutionen i Lund under tiden som boken beskriver, undervisade tillsammans med mig den kurs – om ”Det moderna samhället och dess kritiker” – som gav upphov till så mycket rabalder. Det var Mårten som intervjuade Judith Butler och tidskriften Kvartal som först publicerade den intervjun.

Texten som följer saknar fotnoter och referenser. De finns istället på bokens hemsida – befriauniversiteten.se. Här finns också annat bakgrundsmaterial som jag använt mig av under skrivandet. Texten som följer saknar också många namn på personer. Namn är inte så viktiga som man i stridens hetta ofta tror. Med lite distans bleknar frågan om vem som sa vad till vem och istället är det principerna som blir intressanta. Så var det definitivt i det här fallet. Låt mig dock göra två undantag direkt: prefekt för den statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet var under den här tiden Tomas Bergström och studierektor var Jakob Gustavsson. Men varken prefekt eller studierektor gjorde några fel. Tvärt om. De uppförde sig precis som tjänstemän med myndighetsansvar förväntas göra inom det svenska universitetsväsendet. De uppfyllde noggrant de plikter som staten förelagt dem. Och det är precis det som är problemet.