Vi vaknade så småningom upp i våra sovagnssängar. Ingen hade väl sovit så där alldeles utmärkt precis. Men alla var vid gott humör. Snart ljusnade det och vi började se berg utanför fönstren. Det såg ut som dom dimhöljda bergens gorillor ungefär fast utan gorillor. Mycket förtrollande och exotiskt. Det dök även upp frukost.
När vi till slut anlände till Chiang Mai så attackerades vi direkt av en massasang+thaew chaufförer. Efter en viss tvekan hoppade på flaket hos en av dessa fordon och åkte till Hotell Sumit där vi bokat rum. Rummen var rena och billiga precis som guideboken lovat. En annan fördel var att det inte fanns någon insmickrande konst på väggarna. Annars hade stället inte mycket att erbjuda.
Så var det dags att bege sig ut på stan. Vi gick till Wat ?? och Saga och Beata lärde oss hur man bugar när man går in i ett tempel. Farfar gick fram till en munk och frågade vad det var för stor klocka som hängde intill templet och när dom skulle ringa i den. Tydligen får man ringa själv också om man blir sugen, och det blev farfar. Fast han ringde lite tyst och det finns inga vittnen till händelsen. Sedan åt vi lunch och gick hem till hotellet och sov ordentlig middag i dom alldeles för gropiga sängarna.
När vi vaknat var vi naturligtvis hungriga igen. Dessutom var vi väldigt sugna på att göra av med pengar. Vi hade hört mycket om det berömda nattmarknaden i Chiang Mai och lokaliserade den snabbt på kartan. Detta blev vårt nästa mål. Efter lite letande på den färglada men röriga turistkartan hittade vi nattmarknaden. Det verkade bara vara ett par kvarter från hotellet, men som alltid i Thailand visade sig kvarteren var mycket stora, trottoarerna trånga och dessutom fulla med motorcyklar. Vi knallade dock på så gott vi förmådde.
Nattmarknade visade sig bestå av ett par gator smällfulla av hantverk, turistsouvenirer och olika typer av ätbara saker. Mycket var hantverk tilllverkat av bergsfolk, annat smuggelgods från Burma och Laos. Kvalitén var genomgående hög och priserna var genomgående låga, speciellt om man prutar vilket vi gjorde. Att pruta på thailändska är ganska roligt eftersom butiksidkaren ifråga sällan blir sur utan snarare tycker att det är skoj att dividera. Dessutom är alltid marginalerna på deras sida hur som helst så den enda relevant frågan är hur lurad man kommer att bli. Farfar köpte en groda, tre papperslampor och en massa silkesprodukter; faster Lena köpte silkesprodukter och hantverk; Erik köpte en liten låda att ha på skrivbordet med pennor i; barnen fick ingenting vilket dom klagade mycket över men det har ju vimlat av födelsedagar, jular, och andra presenttillfällen de senaste månaderna.
Till slut hittade vi så det bästa vi vet nämligen en food court, där man först köper papperpoletter som man sen handlar olika typer av föda för. Vi satt under bar himmel och åt himmelsk mat. Mest curries av olika sorter, thailändskt elefantöl, och så efterrätter förståss — olika torkade frukter och bär överströdda av krossad is och kladdig sås. Vi enades alla om att dessa eminenta produkter omedelbart borde introduceras på menyerna på thailändska krogar i västerlandet!