Det här var en alldeles speciell dag för Saga, hennes födelsedag! Vi firade på vanligt svenskt sätt med presenter på morgonen. Saga fick två tårtor, barbiekläder, ett Tomtebobarnpussel och en alldeles riktig sparkcykel med hjälm och knäskydd till. Efter att allt var upppackat kom sen en minibuss och hämtade oss för vidare transport söder och österut. Nu var det dags för nästa del i vårt äventyr nämligen — bad på Ko Samet, tropisk ö i Siambukten.
Vi gick av bussen på en plats som heter Ban Phe och gjorde upp med chauffören om att komma och hämta oss på lördag kväll på samma plats. Härifrån kunde man redan se ön i fråga, och vi for över sundet i en liten fiskebåt. Det tog cirka en timme. Väl framme vid piren på andra sidan hittade vi snart en sang-thaew som var beredd att ta oss till Samed Villa där vi skulle bo. När vi kom fram visade det sig tyvärr att vi fattat fel. Det var inte Samed Villa som gällde utan istället den snarlikt benämda Sametville som låg långt mycket längre söderut på ön. Vi drog vårt pick och pack till vägen igen och började dividera med en sang-thaew chaufför. Efter intensiva förhandlingar som även inkluderade två australiensiska flickor fick vi skjuts för 300 bath. Det höga priset berodde på att thanon mai dee, dvs ‘att vägen är dåligt.’ Detta visade sig dock vara ett sanslöst under-statement. Vägen var en enda lång ravin, en bombskadat ko-stig där t.om. hålen i vad som en gång varit vägbana hade hål i sig. Chauffören körde naturligtvis bara ändå fortare för att kunna komma upp ur alla groparna. Farfar förlorade hatten, Yrsa fick nackspärr och Saga och Beata skrek av lycka.
När vi äntligen kom fram var vi alla mörbultade men glada att fortfarande vara i livet. Och ganska snart började vi förstå att vi trots allt kommit rätt. Sametville bestod av en samling bungalows placerade i en liten vik som heter Ao Wai. Det var en fullkomligt suverän beach med den vitaste och finaste sand man kan tänka sig. Vattnet var nog kring 24 grader och precis så sii faa, himmelsblått, som alla thailändare lovat. Dessutom fanns det inga jet skis, tjocka tyska turister eller skrikande barnfamiljer — utom vi själva förståss. Snabbt hoppade alla i och badade trots att ingen ätit lunch och klockan nästan var tre.