Dagen började som sig bör med ett morgondopp trots att vi inte ens hade ätit frukost än. Farfar var som vanligt den som var modigast. Helt plötsligt stod han bara där iförd sina rödsvartrandiga badbyxor som vissa av oss kom ihåg från det tidiga 1960-talet. Ränderna går aldrig ur skulla man t.o.m. kunna säga. Sen sprang han helt sonika bara ner till stranden och kastade sig i den varma böljan och simmade bort i morgonsolens sken. Hade vi inte ropat att kaffet var serverat hade han väl flutit ända bort till Kambodja. Allt detta kan beskådas på den ryckiga lilla bildsekvensen nedan, men man måste ha tålamod för det tar tid innan filmen laddas ner.
Efter detta tidiga baderi och frukost satte vi oss ner för att planera dagen. Tydligen skulle det gå en båt tillbaka till fastlandet klockan 12, men det verkade också finnas andra möjligheter. Vilka var dock svårt att utröna p.g.a. språkförbistring. Erik försökte sin thailändska utan framgång, men tillslut verkade faster Lenas och Dianes kombinerade engelska att ge utdelning. Det skulle tydligen gå att ta en liten pråm till nästa vik, vänta där till klickan fyra och sen åka vidare till fastlandet. På så sätt skulle vi få en halv dag till på Ko Samet. Yippie!!!
Grannviken var dock inte alls lika rolig som våran. Det var här alla feta tyska turister, arabiska män på lustresa och svenska barnfamiljer hade samlats. Det fanns t.o.m. jet skis! Eftersom vi lyckats bli hungriga igen planterade vi oss vid en restaurang med utsikt och beramade oss över spektaklet. Vilken tur vi hade haft som hamnat i Ao Wai och inte här! Hur kan turister bara stå ut med så mycket skränigt folkvimmel! När vi så hade upprört oss under dryga tre timmar, och dessutom ätit en fullkomligt superb keng-kieo-waan, en grön thailändsk curry, så tog vi en stor och trevlig fiskefärja tillbaka till Ban Phe där vår chaufför snart uppenbarade sig. Eftersom sjöresan gjort oss lite sugna så for vi direkt till en restaurang som hans söta dotter ägde. Mer mat, dryck och glam. Sen hoppade vi in i mini-bussen och chaufförer tog oss tillbaka till Bangkok. Som vanligt framfördes bilen utan tillstymelse till säkerhetsavstånd. Det var synnerligen skönt att till slut få duscha av sig all sand och gå och lägga sig i sin egen säng.