Fascister och genus på Lunds universitet

Print Friendly, PDF & Email
På samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet finns en tumregel som säger att åtminstone 40% av författarna på en kurslista ska vara kvinnor. Böcker och artiklar skrivna av kvinnor måste kunna kvoteras in, säger förespråkarna. Men det är en katastrof för undervisningen och ett hot mot universitetet.

Låt mig ge ett exempel på hur det här kan fungera. Ta min kurs i politisk idéhistoria. Jag ville ge en kurs om hur olika högeridéer och nationalism utvecklades under tiden före första världskriget, om hur 1800-talets globalisering och öppna gränser banade vägen för den mörkblå reaktionen. Om också vi lever i en tid där gränser är öppna och fascismen är på frammarsch finns det få viktigare ämnen. Det vore roligt att tala med studenter om det här och jag har hittat en massa intressant källmaterial. Entusiastisk satte jag ihop en litteraturlista.

Problemet var bara bristen på kvinnliga författare. Min kurs nådde inte upp till de 40 procenten. Det var ju högeridéer det gällde och eftersom kursen var uppbyggd på primärkällor — författare från tiden — var det svårt att hitta många kvinnliga bidrag. Det verkar som de flesta mörkblå bakåtsträvare var män. Kvinnorna, åtminstone de som uttryckte sig i skrift, var företrädesvis liberala och progressiva. Till slut lyckades jag i alla fall hitta en kvinnlig författare som var emot kvinnlig rösträtt.

Snart hörde jag ifrån studierektorn på min institution. “Visst,” sa ha, “40% är bara en tumregel, men en kurs med så här få kvinnliga författare kommer aldrig att gå igenom.” OK, tänkte jag och fortsatte leta kvinnliga bakåtsträvare. Till slut beslöt jag mig för att töja på förutsättningarna för kursen. Om jag definierade 1800-talets anarkister som fascister kunde jag förbättra mina odds. Anarkisterna var visserligen inte fascister, men de var i all fall våldsbenägna. Och framför allt fanns det kvinnliga författare bland dem.

Kursen klarade kurslitteraturskommittén med darr på ribban. Studentkårsrepresentanten i kommittén var mycket kritisk till min “brist på fokus på genus” och flera andra kommittémedlemmar höll med. Efter en lång diskussion slank kursen igenom — så länge jag lovade att ta med Judith Butler, känd nutida poststrukturalistisk feminist, bland gardet av mörkblå 1800-talsgubbar.

Kursen började förra veckan. Men jag hade inte hunnit långt i den första föreläsningen när jag avbröts av en student: “Skulle du kunna säga mer om hur kvinnornas situation såg ut under Upplysningen?” “Just det,” fyllde en annan student i. Jag blev paff. Jag brukar inte bli paff speciellt ofta, men nu hände det. Varför avbryter studenterna mig med en fråga som gäller någonting helt annat?

Sedan hörde jag från studierektorn igen. En delegation från studenterna på min kurs hade kommit till honom för att klaga — efter bara två seminarier. Klagomålen var inte så specifika, men det verkar som om jag inte tagit studenternas kommentarer på allvar och dessutom följer kursen som jag ger den inte den officiella litteraturlistan. Naturligtvis gör den inte det. Ingen kurslitteraturskommitté i världen kan tvinga mig att undervisa på Judith Butler om jag inte vill.

Alltihopa var konstigt — studenterna som avbröt mig mitt i en mening, delegationen som gick till studierektorn innan kursen kommit igång på riktigt. Men till slut förstod jag. En av studenterna på kursen avslöjade sig som förtroendevald i studentkåren och dessutom som vän till studentrepresentanten på kurslitteraturkommittén, hon som slagit larm om bristen på genus fokus. “Som student,” sa han, “älskar jag kursen, men studentkåren har hittat en lång rad problem med den.”

Studentkåren på Lunds universitet sysslar alltså med att leta “problem” i kurser och trakasserar sedan lärare som inte har tillräckligt mycket fokus på genus och inte tillräckligt många kvinnliga författare på litteraturlistan. I denna ambition får de aktivt stöd av medlemmar av institutionens kurslitteraturkommitté och passivt stöd av majoriteten som inte vågar ta strid om principer. Eftersom jag vill ge en kurs om gamla mörkermän har jag nu fått rykte som “anti-feminist” och min kurs har blivit någonting som ska pekas ut och avslöjas.

Grundproblemet är att intellektuell verksamhet — i detta fall en kurs — görs till en fråga om demokratiska beslut. Om alla kan vara med och rösta kommer alla att rösta på sina favoriter, och studenterna kommer att lägga veto om de inte får som de vill. Demokrati har sin självklara plats, men den platsen är inte min kurs och inte min litteraturlista. Genuskvoteringen av kurslitteraturen måste genast upphöra om vi vill fortsätta att tänka, analysera och förstå istället för att bara uttrycka våra preferenser. Det är i sista hand kurslitteraturkommitténs brist på ryggrad som gjort situationen ohållbar.

Jag har efter moget övervägande beslutat att inte ge kursen igen. Jag vill inte bli mobbad av studenter och jag vill inte att märkliga rykten ska spridas om mig bland kollegor. Synd, tycker jag, eftersom fascismens framväxt är ett viktigt ämne, inte minst just nu.

Litteraturlistan finns här.

21 Comments

  1. Hej Erik!
    Tänker att lite saklig debatt vore på sin plats! Jag är då denne förtroendevalde på studentkåren, även om det ska tilläggas att jag inte har något förtroendeuppdrag på samhällsvetenskapliga fakulteten utöver kårens fullmäktige. Jag känner inte heller någon annan i klassen särskilt väl, varpå jag var lika förvånad över att dessa invändningar lyftes så tidigt eller att någon verkar ha klagat hos studierektorn (vilket förvisso är deras rätt). Jag var dock inte förvånad att de lyftes, det är min uppfattning att studenter blir bättre på att vara kritiska, på att ifrågasätta relevansen i kursinnehållet, på samtliga kurser. Detta är något jag finner bra, att vi inte blint vill bli sondmatade ett färdigt program är en styrka, inte en svaghet.

    De problem som jag som studentrepresentant har sett har snarare varit strukturella. Scheman som kommer sent med förändringar eller seminarier som ligger väldigt tätt, förutsättningarna för betygsbedömning som kom rätt sent. Saker som jag personligen inte tycker är superviktiga, men som kan vara en stor stressfaktor för någon annan.

    Senast igår hade jag en (som jag hoppas att många studenter har) köksdiskussion om just ditt problem med några vänner. Vi kom fram till rätt snabbt att det inte var helt lätt, men att det också kanske hade kunnat ges mer utrymme i tillvalet för lite mer diskussion kring just kvinnornas roll. Jag vet inte, men jag tror dock att den öppna diskussionen om det skapar förståelse, och är något som behövs för att vi som studenter ska se det som du ser. Diskutera mera!

    Till sist skulle jag vilja uppmana dig att ompröva ditt beslut. Igen, så sent som igår berömde jag dig i din roll som lärare kontra den som myndighetsperson, och i alla fall för mig är det solklart vilken som är viktigast. Jag har även ivrigt konstaterat att detta kan vara en av de mest intressanta och förmodligen den roligaste kursen jag har läst vid lunds universitet. Det vore synd om alla som jag rekommenderat den till inte fick chansen att gå den.

  2. (Carl) Martin Norén

    @Jack – Du skrev: “det är min uppfattning att studenter blir bättre på att vara kritiska, på att ifrågasätta relevansen i kursinnehållet, på samtliga kurser. Detta är något jag finner bra, att vi inte blint vill bli sondmatade ett färdigt program är en styrka, inte en svaghet.

    Om eleven vet bäst själv vad som är relevant av kunskap inom olika områden, vad är då lärarens roll?

    Egentligen behövs väl inga lärare för att studerande söker kunskap?

    Om man ändå väljer att söka sig till en läroanstalt – visa läraren tillit, eller välj en annan kurs.

    Det förstör undervisningen med “ämnesobstruktion” där man opponerar sig mot undervisningsinnehållet istället för att diskutera det.

    Kritik mot ämnen och sammansättning av undervisningen har sin plats och nödvändighet – men inte på föreläsning.

    1. Att studenterna ska bestämma kurslitteraturen var ett av slagorden under Kulturrevolutionen i Kina. Det hela är ganska skrämmande.

      Erik

  3. Hej Erik! Du har säkert tagit fram en jättebra kurs vars lärdomar är jätteviktiga i dagens politiska läge osv. Men vet du vad som också är bra och viktigt? Feminism. Det tycker kanske inte du, men det tycker din institution, dina studenter och merparten av Sveriges övriga akademiska värld. Om du värderar din egen auktoritet och prestige högre än den minsta förmåga att bry sig om vad andra människor har att säga så kan du åka tillbaka till USA, tycker jag. För i så fall är du ingen jättebra lärare i grunden.

    1. Vad har feminism att göra i en kurs om fasicsm är väl den självklara frågan? Och finns ej relevanta kvinnliga texter så finns dom ej.

      1. Nej men visst va. Visst finns det en massa kvinnliga författare som skrivit of högeridéer och fascism, men poängen här var att hitta orginaltexter från tiden. Det finns inte så många sådana.

        Erik

    2. Henning, visst ska det undervisas på feminism. Men alla kurser handlar inte om det. Min kurs handlade om hur de globaliserade marknaderna under 1800-talet ledde till en högerreaktion. Jag ville diskutera detta tillsammans med mina studenter genom att läsa orginaltexter från tiden. Den här kursen hade varit viktig att ge just nu, men saboterades av ett par studenter uppbackade av studentkåren och majoriteten på litteraturbokskommittén. Resultatet är att den kursen nu inte kan ges.

  4. Farlig utveckling när universiteten böjer sig efter påtryckningar av kommunister och andra vänsterextremister som tex Henning Bollmark ovan. Ett annat exempel är portningen av Alexander Bard nyligen.

    1. I allmänhet verkar Studentkåren ha ett alldeles för stort inflytande. Ingen vågar säga emot dem. När studentkåren börjar bestämma om litteraturlistorna närmar vi oss en typ av Maoism.

      Erik

  5. Hej Henning!
    Varför tycker du att du har rätt att tvinga din ideologi, feminismen, på andra som inte nödvändigtvis tror på det?
    Bara för att feminismen har fått samma status som en statsreligion i Sverige, betyder det inte att feminismen är något bra. Feminism är precis lika skadlig som alla statsreligioner världen över.
    Föresten, hur vet du att de andra studenterna tycker att feminismen är viktigt?

    Hälsningar
    Sam

    1. Om staten och studentkåren bestämmer våra kurser kan vi lika gärna packa ihop all universitetsundervisning. Det blir gymnasieskola av alltihop.

      Erik

  6. Hej Henning Bollmark.
    Feminism är jätteviktigt och ska självklart ha sin plats i litersturlistan i en kurs om faschismen före första värlskriget.
    Men tydligen hade läraren svårigheter att hitta rätt tidsenligt källmaterial.
    Dock missade läraren att fråga dig om råd först så jag tycker du skall ta chansen och ge både läraren och andra en chans att läsa på om framstående kvinnliga faschistiska och nationalistiska högerförfattare som skrivit kända verk från 1800-talet fram till första världskriget.
    Det är ju alltid ett nöje att få råd av kunnigt folk och här behövs råd att få.

  7. Feminism är viktigt och behandlas säkert på flera kurser i ämnet. Det finns många viktiga saker men det betyder inte att var och en av dessa viktiga saker måste finnas med i varje enskild kurs. Nu är det ju tur att det är feminism som råkar vara i blickfånget. Det gör ju inte så mycket om någon för kursen irrelevant text av Butler skulle slinka med. Men imorgon kanske någon annan ideologi är populär, och då kommer våra ack så tidsandekänsliga unga wannabebyråkrater och de fega äldre byråkraterna på institutionerna att kräva att den ideologins mer sinistra texter läses på varje kurs.

  8. Detta är bara vågskvalp – desperata politiker drar igång med Kulturrevolutionen ver 2 med Orwells 1984 som manual. Facebook har efter ständig kritik från makthavarna överlåtit polisarbetet åt en privat PR-firma – som har mer än starka band till aktivistgruppen #jagärhär som snart har 10.000 medlemmar som massanmäler personer med annan politisk uppfattning – och FBs moderatorer har ju inte en chans att själva undersöka – utan överlåter till PR-firman – som till stor del är samma grupp som anmälde. En stor del av gruppen är anställda på SVT och SR – och de har inlett ett samarbete med Kulturdepartementet och Kuhnke(sant!) De ska ta bort allt hat(!) från webben- men bestämmer själva VAD som är hat!. Snart kommer du att finna att yttrandefriheten närmar sig Kina

  9. Hej,

    Det var tragiskt att höra historien om fallet med Erik Ringmars kurs på Studio ett i P1 idag. Som gymnasielärare är man dock inte förvånad. Studenter och elever är ju utbildningens dyrbara kunder: naturligtvis måste de få vara med och påverka kurslitteraturen. Passiviteten som Erik beskriver finns på många ställen på gymnasier och högskolor. Många håller med Erik, men… bit inte den hand som föder dig. Kunden har alltid rätt!

    Jag skulle kunna skriva om detaljerna i historien men det skulle nog bli ett tiosidigt dokument. Jag vill bara kommentera en sak: att de arma studenterna, med Eriks ord, gick i samlad trupp till universitetsledningen för att “klaga”. Detta är samma infantila utveckling som på gymnasiet. Är eleverna inte “nöjda” så går man till rektorn. Det hade ju varit lämpligt om det handlat om grova trakasserier, mobbning av elever, alkoholiserade lärare eller något annat oacceptabelt. Men i 99 % av fallen handlar det om “jag vill ha högre betyg”, “jag orkar inte läsa litteraturen” eller något annat totalt irrelevant. (Ledningen går sedan elevernas ärenden – kunden har alltid rätt – hur löjligt ärendet än är. Fegt.).

    Just nu är jag både gymnasielärare och student på en högskola. Om studenter beter sig så här illa gentemot mina lärare (inom statsvetenskap även i mitt fall) så kommer jag inte att vara tyst. Studenter som beter sig så här måste få veta att de inte talar för alla. Vi är bra många studenter som håller med Erik i den här frågan. Och skamligt att fler lärare på högskolenivå inte säger ifrån.

    Det är väl jättebra att ni är intresserade av feminism. Läs allt ni kan. Sedan kan ni komma med intressanta påpekanden under seminarier ur genusperspektiv, oavsett ämnet på seminariet. Ni har yttrandefrihet, det är tillåtet, och det bidrar till det akademiska samtalet. Men varför kräva att lärarna ska lägga om sin undervisning efter era önskemål?! Det är något helt annat.

    Personer inom studentkåren som reagerat på detta kanske ska tänka på sig själva mindre som rättshaveristiska kunder i ett rosa kuddrum, och istället bidra till att bibehålla akademiska principer om god utbildning. Där kan ni med fördel ta lärdom av era universitetslärares kunnighet. Jag tror att de har något mer erfarenhet än vad ni har.

    /Henrik

  10. Hej.

    Tråkigt att höra om detta; jag har själv varit student på Statsvetenskapen i Lund och känner inte igen mig i detta.

    Utom två minnen.

    Det var en gång så att man i allt skulle ha ett marxistiskt perspektiv. Av någon anledning blir jag påmind om detta när jag läser den beskrivning av detta bakhåll du utsatts för.

    Det andra var när jag själv tvingades motivera varför jag ansåg Huntingtons “The clash of civilizations” mer relevant i en kurs om potentiella internationella konflikter/konfliktytor/konfliktorsaker än Saids “Orientalism”. Kvinnan som höll kursen ansåg valet “suspekt”.

    Nå, om man får komma med ett råd i all välmening: även de som är motståndare till politisering av akademi och forskning kan organisera sig och samverka för att ‘skaka lössen ur fanan’ om uttrycket tillåts (är nog din kurs tema som ger mig associationer i sådana banor.

    Sedan är det ju en slags ironi att en kurs om fascistiskt, auktoritärt eller om jag inte missförstår socialkonservativt totalitärt tänkande tas bort för att den (de?) som ger den inte får välja material utan att en politisk kommissarie godkänt dettas ideologiska renlärighet.

    Stå på dig – oavsett om det är Skylla eller Karybdis som hugger och nafsar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    1. Hej Rikard, visst påminner det om 60-talet då lärare förnedrades för att de inte hade Marx på litteraturlistorna. Det märkliga var att väldigt få av radikalerna på den tiden verkligen läst och förstått Marx. Exakt samma gäller för teoretiker som Judith Butler idag. Undrar hur många feminister som egentligen läst henne? Jag har läst Butler och tycker hon är synnerligen intressant, men hon passar inte på den här kursen.

      Jag brukar faktiskt använda både Said och Hungtington på mina kurser också. Men orsaken är inte att jag tror att de har rätt heller, utan tvärt om att de har fel fast på ganska intressanta sätt. Dom är bra att använda för att tänka med. Det blir till intressanta diskussioner, och det är ju vitsen med ett universitet. Det socialkonservativa materialet på den här kursen skulle fungera på samma sätt. Jag ville att studenterna skulle se vårt liberala konsensus från perspektivet av någon som stod utanför det. Inte för att de har rätt utan för att vi ska förstå vårt moderna samhälle bättre.

Leave a Reply