Studentkåren har rätt!

Print Friendly, PDF & Email

Studentkårens representanter i styrelsen för den Statsvetenskapliga institutionen har skrivit till SvD. Läs här. De får svar från mig direkt.

Jag har av studentkårens representanter anklagats för att vara “nonchalant” och för att “missförstå.” Studentkårens representanter har naturligtvis alldeles rätt. En lärare som vill undervisa på sin egen litteraturlista och inte på studenternas kan säkert beskrivas som nonchalant. Och en person som jag som försöker minimera tiden i olika möten missar naturligtvis det som diskuteras. Å andra sidan är det i klassrummen som undervisningen bedrivs på ett universitet och det är där jag är.

​Det är så här det går till på den Statsvetenskapliga institutionen i Lund. Först antar styrelsen för institutionen en litteraturlista som har upp till 40% kvinnliga författare, inklusive några vänsterfeminister som studentkårens representanter insisterat på. Sedan tar studierektorn kontakt med den ansvarige läraren och säger: “Du behöver inte bry dig om någonting av allt det där. Kör bara kursen som vanligt.” Jag har stor sympati för studierektorns position. Det är bara på det här sättet som man samtidigt kan se till att kursutbudet håller den rätta kvalitén och att studenternas representanter känner att någon lyssnar på dem (jmf. idén om “studenters rättigheter”). Visst är det hyckleri, men det är samtidigt själva vitsen.

Jag gick med på den här kompromissen ända tills ett fåtal studenter började sabotera min undervisning och ställa krav på att jag skulle följa den officiella litteraturlistan. De ville sätta stopp för allt hyckleri. Eftersom jag insisterade på min rätt att undervisa mina kurser på mitt eget sätt (jmf. idén om “akademisk frihet”) så kom vi på kollisionskurs. Den Statsvetenskapliga institutionen ställde sig på studenternas sida i diskussionerna med mig, men när riksmedia började ta upp saken, hävdade de att “det är kvalitén på litteraturen som räknas.” Samma gamla hyckleri, med andra ord.

Studentkåren har naturligtvis alldeles rätt: de två kraven är inte förenliga. Man kan inte på samma gång försvara “studenternas rättigheter” som de identifieras av Lunds studentkår och den akademiska friheten som den definieras till exempel av Unesco. Den enda lösningen är att stå upp för den akademiska friheten. Allting annat slutar med politisk styrning av universiteten och en återgång till 60-talets “revolutionära klassrum.” Det skulle få förödande konsekvenser för svenska universitet.

Studenter som inte kommer till universitetet för att lära sig de saker som lärare kan förmedla är nog egentligen inte studenter.

Erik Ringmar

0 Comments

Leave a Reply