Menu not found

Dennis the Penis

A funny thing happened at work today. The most pompous of my colleagues — Oxbridge education, plummy accent — was giving a long and particularly tedious talk. Then he drew something on the blackboard. An impromptu map, I think, but at this stage I was no longer paying attention. He continued speaking but turned around repeatedly and added to the map. For each addition the picture began to look more and more like a penis. After a while there was no doubt. There it was: a perfectly formed manhood in all its fully erect glory. Testicles, pubic hair and everything. I began laughing. First a little snicker, than a louder guffaw. Heads were turning in my direction. I whispered my observation to the person next to me who made a face of disgust. How dared I! Not funny. Not funny at all.

dag 11: Chinatown och tillbakaresa

Så kom tillslut den sista dagen på farfars och faster Lenas Thailandsvistelse.  Dock vaknade förvånandsvärt utsövda och entusiastiska.  Vi andra hade inte planerat så många aktiviteter för denna dag — vila mest hade vi tänkt.  Men vi förstod direkt att tillresta svenskar krävde mer organiserad underhållning.  Framför allt hade dom fortfarande ett uppdämt behov av att shoppa.  Eftersom det var söndag finns det naturligtvis inget bättre ställe en Sampeng, China Town.  Vi tog sålunda ytterligare en taxi och snart befann vi oss i myllret bland dom trånga gränderna i den kinesiska basaren.   Vi hade några ambitioner på att köpa vissa speciella prylar — bland annat ville farfar ha ett mah jong spel — men de fick snabbt överges med tanke på det illa dolda kaos som China Town innebär.  Man hittar utan tvekan en massa saker, men man hittar aldrig just vad man letar efter.  Vi köpte dock hårspännen till Saga och Beata, broscher med trevliga thailändska motiv, och små väskor som skulle kunna passa till fasters alla  doktorander.  Men framför allt fascinerades vi av den orientaliska kommersialismen.  Det är mycket västerlänningar inte känner till om hur man köper och säljer saker.

Sen gick vi till Old Siam som är ett trevligt köpcentrum i traditionell stil.  Inom vår familj är det framför allt känt för alla trevliga tanter som tillverkar godis i bottenvåningen.  Eftersom Diane älskar kokospannkakor med marshmallow och korianderblad köpte Erik 15 stycken sådana till henne.  Att hon åt 8 av dom trots dålig mage måste vara tecken på kärlek.

När vi kom hem var vi varma och trötta igen, men vad kan då vara bättre än att sova lite i ett luftkonditionerat rum.  Det är också precis vad vi gjorde.  Sen vaknade vi och begav oss till Tesco där vi köpte ingredienser för thailändsk matlagning i svenska hem — limeblad, söt basilika, citrongräs, m.m. — och dessutom nya väskor eftersom dom gamla bångnat under trycket av alla våra tidigare inköp.

Till middagen had Diane gjort sin berömda spagetthi.  Det visade sig vara ganska trevligt att äta lite vanlig italiensk husmanskost efter alla exotiska utsvävningar.  Till drack vi samma sura thailändskt rödvin som dag två och mekong whisky till.  Under ivrigt skålande enades vi om att så här rolig semester hade vi aldrig haft tidigare.

Sen for taxin till flygplatsen och farfar och faster Lena följde med.  Vi ser redan fram emot nästa resa tillsammans.  Vi planerar att vara på Madagaskar år 2006/07.

dag 10: morgondopp och båtresor

farfarparyggDagen började som sig bör med ett morgondopp trots att vi inte ens hade ätit frukost än.  Farfar var som vanligt den som var modigast.  Helt plötsligt stod han bara där iförd sina rödsvartrandiga badbyxor som vissa av oss kom ihåg från det tidiga 1960-talet.  Ränderna går aldrig ur skulla man t.o.m. kunna säga.  Sen sprang han helt sonika bara ner till stranden och kastade sig i den varma böljan och simmade bort i morgonsolens sken.  Hade vi inte ropat att kaffet var serverat hade han väl flutit ända bort till Kambodja.  Allt detta kan beskådas på den ryckiga lilla bildsekvensen nedan, men man måste ha tålamod för det tar tid innan filmen laddas ner.

Efter detta tidiga baderi och frukost satte vi oss ner för att planera dagen.  Tydligen skulle det gå en båt tillbaka till fastlandet klockan 12, men det verkade också finnas andra möjligheter.  Vilka var dock svårt att utröna p.g.a. språkförbistring.  Erik försökte sin thailändska utan framgång, men tillslut verkade faster Lenas och Dianes kombinerade engelska att ge utdelning.  Det skulle tydligen gå att ta en liten pråm till nästa vik, vänta där till klickan fyra och sen åka vidare till fastlandet.  På så sätt skulle vi få en halv dag till på Ko Samet.  Yippie!!! 

sagasimmarGrannviken var dock inte alls lika rolig som våran.  Det var här alla feta tyska turister, arabiska män på lustresa och svenska barnfamiljer hade samlats.  Det fanns t.o.m. jet skis! Eftersom vi lyckats bli hungriga igen planterade vi oss vid en restaurang med utsikt och beramade oss över spektaklet.  Vilken tur vi hade haft som hamnat i Ao Wai och inte här!  Hur kan turister bara stå ut med så mycket skränigt folkvimmel!  När vi så hade upprört oss under dryga tre timmar, och dessutom ätit en fullkomligt superb keng-kieo-waan, en grön thailändsk curry, så tog vi en stor och trevlig fiskefärja tillbaka till Ban Phe där vår chaufför snart uppenbarade sig.  Eftersom sjöresan gjort oss lite sugna så for vi direkt till en restaurang som hans söta dotter ägde.  Mer mat, dryck och glam.  Sen hoppade vi in i mini-bussen och chaufförer tog oss tillbaka till Bangkok.  Som vanligt framfördes bilen utan tillstymelse till säkerhetsavstånd.  Det var synnerligen skönt att till slut få duscha av sig all sand och gå och lägga sig i sin egen säng.

dag 9: sol och bad

Nästa dag väcktes vi av alla tuppar som gal och vågor som skvalpade.  Beata, Yrsa, Erik och Diane hade sovit lite trångt i samma säng och faster Lena tyckte det hade varit lite väl varmt.  Vi var dock alla mycket glada över att vara på vår tropiska ö och glada också över att vi inte behövde åka runt isang-thaew den här dagen också.  Ändå gladare blev vi när vi äntligen fick lite frukost.

Det mesta vi gjort sen var att bada, bada och bada.  Att bada i riktigt varmt vatten är inte alls som att bada i norrländska hav eller älvar.  Det är trevligt nämligen och man kan ligga i tills man tröttnar, inte tills man fryser fast.  Erik som vanligen är en kruka sågs simma ut till en liten flotte tillsammans med sin fru och dom hade t.o.m. tillräckligt mycket krafter kvar för att ta sig upp på flotten i fråga.  Saga simmade med snorkel, Beata hoppade upp och ner, men dom små akvariefiskarna som simmade omkring i vattnet blev inte speciellt rädda.  Inga hajar sågs till trots ivrigt spanande. 

Det visade sig också gå mycket bra att bygga olika sandkonstruktioner och den vita och finkorniga sanden var helt perfekt att göra droppslott av.  Några personer i gruppen tyckte till och med att sanden var droppslottsvänligare än den på Sudersand på Fårö.  Vissa ska då alltid överdriva!  Med lagom stora mellanrum kom det en snäll tant och sålde färsk saparot, ananas, klauy, bananer, och farang, guava.  En gubbe kom och villa sälja tatueringar men vi avböjde dumt nog.

{besps}thailand2002/sagascotrar{/besps}

Sen åt vi lunch — bläckfisk mest, flottyrstekt, vitlöksinkokad och sötsyrad med chilli-inläggningar till.  Mums fillivalross!

Efter lunchen började det sen kännas lite varm och vi inriktade oss på andra aktiviteter än att ligga i solgasset.  Erik sov, Diane umgicks med sin yngsta dotter och faster Lena började tänka på vad hon skulle äta till middag.  Några av oss åkte också sparkcykel. Det var mycket roligt.  Fast man måste ha hjälm och knäskydd annars kan det vara farligt för man kan nämligen ramla.  Saga demonstrerar här ovan hur det ska gå till.

Mot slutet av eftermiddag gick vi ut på en liten strandvandring.  Dock kom vi inte så långt eftersom det var ytterst bergigt åt alla håll.  Vi hittade i alla fall lite olika koraller, snäckor och farfar tappade sin hatt.  Vi var precis så ensamma om stranden som man alltid skulle vilja vara, men samtidigt var vi inte så otroligt ensamma att det inte gick att snabbt få lite mat.  Idealiskt med andra ord.

Vad beträffar Yrsa så umgicks hon som vanligt mest med thailändare.  Hon hittade snart en snäll thailändsk tant som i sin tur hade hittat en massa små krabbor.  Hon sa att hon skulle ha krabborna till som tamsom är en kryddig thailändsk sallad som är mycket populär bland thailändare.  Yrsa sa att hon inte tycker om kryddig thailändsk sallad men däremot tycker hon om krabbor.

yrsa krabba 1yrsa krabba 2yrsa krabba 3

Sen gick vi tillbaka till vår lilla bungalow och bytte om för middagen.  Vi åt helstekt fisk och mer bläckfisk, utom barnen som åtkaiphatkhao, stekt kyckling med ris.  Det var gott utan att vara sanslöst gott.  Vi drog och sen tillbaka till våra sammanlagt tre sängar och somnade ovaggade lite efter klockan åtta.  Det ända som hördes var ljudet av vågorna och lite look tung skval, thailändsk countrymusik, från restaurangen. 

dag 8: födelsedag och Ko Samet

Det här var en alldeles speciell dag för Saga, hennes födelsedag!  Vi firade på vanligt svenskt sätt med presenter på morgonen.  Saga fick två tårtor, barbiekläder, ett Tomtebobarnpussel och en alldeles riktig sparkcykel med hjälm och knäskydd till.  Efter att allt var upppackat kom sen en minibuss och hämtade oss för vidare transport söder och österut.  Nu var det dags för nästa del i vårt äventyr nämligen — bad på Ko Samet, tropisk ö i Siambukten.

Vi gick av bussen på en plats som heter Ban Phe och gjorde upp med chauffören om att komma och hämta oss på lördag kväll på samma plats.  Härifrån kunde man redan se ön i fråga, och vi for över sundet i en liten fiskebåt.  Det tog cirka en timme.  Väl framme vid piren på andra sidan hittade vi snart en sang-thaew som var beredd att ta oss till Samed Villa där vi skulle bo.  När vi kom fram visade det sig tyvärr att vi fattat fel.  Det var inte Samed Villa som gällde utan istället den snarlikt benämda Sametville som låg långt mycket längre söderut på ön.  Vi drog vårt pick och pack till vägen igen och började dividera med en sang-thaew chaufför.  Efter intensiva förhandlingar som även inkluderade två australiensiska flickor fick vi skjuts för 300 bath.  Det höga priset berodde på att thanon mai dee, dvs ‘att vägen är dåligt.’  Detta visade sig dock vara ett sanslöst under-statement. Vägen var en enda lång ravin, en bombskadat ko-stig där t.om. hålen i vad som en gång varit vägbana hade hål i sig.  Chauffören körde naturligtvis bara ändå fortare för att kunna komma upp ur alla groparna.  Farfar förlorade hatten, Yrsa fick nackspärr och Saga och Beata skrek av lycka.

När vi äntligen kom fram var vi alla mörbultade men glada att fortfarande vara i livet.  Och ganska snart började vi förstå att vi trots allt kommit rätt.  Sametville bestod av en samling bungalows placerade i en liten vik som heter Ao Wai.  Det var en fullkomligt suverän beach med den vitaste och finaste sand man kan tänka sig.  Vattnet var nog kring 24 grader och precis så sii faa, himmelsblått, som alla thailändare lovat.  Dessutom fanns det inga jet skis, tjocka tyska turister eller skrikande barnfamiljer — utom vi själva förståss.  Snabbt hoppade alla i och badade trots att ingen ätit lunch och klockan nästan var tre.

dag 7: flygtur och Bangkok

Dagen började med att den snälle mannen från biluthyrningen kom och hämtade bilen.  Sen hade vi lite ledig tid och passade på att gå runt i centrala Chiang Mai.  Vi hittade ett par tempel till och dessutom en massa trevliga traditionella thaihus och smågator med hundar och kycklingar.  Chiang Mai är nog en ganska trevlig stad trots allt.

Vid pass 11 begav vi oss sen till flygplatsen för vidare transport hem till Bangkok.  Det visade sig inte vara speciellt långt och en songthaew tog oss dit på cirka 20 minuter.  Efter att vi checkat in hade vi precis tillräckligt mycket tid för att intaga en trevlig lunch på flygplatsrestaurangen.

Flygresan var trevlig och mycket kort.  Bara upp i luften och sen ner igen.  Saga och Beata satt och ritade hela tiden och Yrsa sov.  Vi andra åt lunch med ananas och papaya som såg ut som ost och lax.  Sen tog vi bara taxin hem igen och det gick mycket lätt och fort.

När vi väl kommit hem så la sig några av oss och sov medan Diane och faster Lena gick till Tesco för att handla olika matvaror och hemligheter som först skulle komma att avslöjas kommade dag, dag 8.

dag 6: elefanter och bergsfolk

elefanter i chiangmaiDagen började med att vi åt frukost på gatan utanför vårt hotell.  Sen kom en gubbe och lämnade av en fyrhjulsdriven hyrbil som vi snart hoppade in i.  Färden bar norrut till bergstrakterna uppemot gränsen till Burma.  Först var det mest bilköer och lite trixigt att komma ut ur stan men tillslut kom vi dock rätt.  Snart började landskapet utanför fönstren började bli allt mer spännande.  Vi passerade Mae Rim, Mae Taeng och ett par andra mindre platser utefter väg 107, och till slut kom vi fram till en plats som heter Taeng Dao där dom tränar elefanter.      

Där gav sig farfar, Diane, Saga och Beata ut på elefantritt medan övriga expeditionsmedlemmar utåligt väntade på att dom skulle återvända.  Själva elefantridningen var mycket spännade eftersom elefanterna först gick i vattnet och sen genom djungeln.  Tillslut återkom alla varma och med onda bakar, men ändå mycket glada.  Detta var andra gången som Diane åkte elefant och hon har inte tänkt göra om det.  Farfar, Saga och Beata kan dock inte hålla sig till nästa gång så roligt var det.

Efter mötet med elefanterna hoppade vi in i får tuffa bil igen och for vidare norr ut till en plats som heter Chiang Dao.  Här verkade det på kartan som om man skulle kunna göra en loop efter väg 1322 och komma tillbaka söderut.  Ett lika intressant som tidigare oplanerat projekt!  Utan att ha ätit lunch innan vi begav oss av — alltid ett misstag — så fortsatte vi efter en krokig väg som bara blev krokigare och krokigare.  Högre och högre gick det också.

Tillslut förstod vi att vi var på väg till bergsfolkens undangömda boplatser.  Helt plötsligt såg man små samlingar av hyddor högt uppe på bergssidorna.  Det stod fullt med tanter och flickor efter vägen och torkade gräs som dom säkert skulle göra till kvastar.  Dom hade mycket färgrika kläder.  Det var första gången vi sett folk som hade folkdräkter på sig på riktigt.

Sen kom vi ner från berget till slut och i dalen odlade dom ris som vanligt.  Helt plötsligt dök det upp en vägspärr och en snäll thailändsk militär berättade att detta var en säkerhetszon eftersom vi var så nära den burmesiska gränsen.  Tydligen har dom haft problem här tidigare med burmesiska Karen rebeller som tar tillflykt i Thailand eftersom dom förföljs av den burmesiska regeringen.  Toppen!  Precis den sorts äventyr vi kommit hit för att vara med om!

Tyvärr hittade vi dock inga burmesiska Karen rebeller, dock hittade vi en liten by som hette Wiang Haeng och en restaurang därstädes som serverade nudelsoppa.  Mycket gott efter en strapatsrik färd.  Faster Lena köpte ett kilo torkad chilli i en butik.  Nu har hon chilli så hon klarar sig.  Farfar hittade ett gäng med tanter och gubbar som gjorde kycklingburar.  Han sträckte fram en 20 bahtssedel och fick fem burar tillbaka.  Nu blir nog tullen på Arlanda förvånad när han kommer tillbaka.  Burtillverkarna verkade tycka det var roligt med en farfar på besök, men ändå roligare var det med Beata (se bild).

Efter en massa ytterligare körande kom vi så fram till Chiang Mai igen.  Vi åt på en trevlig restaurang, The Green Leaf, där dom inte bara hade god mat utan också t.o.m. bordsdukar.  Efteråt var vi egentligen för trötta för ytterligare äventyr men vi kunde helt enkelt inte hålla oss ifrån att shoppa.  Vi gick sålunda åter tillbaka till nattmarknaden.  Erik handlade skjortor, Diane en mycket vacker klänning, ocn faster Lena köpte allt hon fick se.  Sen for vi tillbaka till hotellet för en sista date med dom lustiga madrasserna med gropar i.

dag 5: Chiang Mai och nattmarknad

Vi vaknade så småningom upp i våra sovagnssängar.  Ingen hade väl sovit så där alldeles utmärkt precis.  Men alla var vid gott humör.  Snart ljusnade det och vi började se berg utanför fönstren.  Det såg ut som dom dimhöljda bergens gorillor ungefär fast utan gorillor.  Mycket förtrollande och exotiskt.  Det dök även upp frukost.

När vi till slut anlände till Chiang Mai så attackerades vi direkt av en massasang+thaew chaufförer.  Efter en viss tvekan hoppade på flaket hos en av dessa fordon och åkte till Hotell Sumit där vi bokat rum.  Rummen var rena och billiga precis som guideboken lovat.  En annan fördel var att det inte fanns någon insmickrande konst på väggarna.  Annars hade stället inte mycket att erbjuda.

Så var det dags att bege sig ut på stan.  Vi gick till Wat ?? och Saga och Beata lärde oss hur man bugar när man går in i ett tempel.  Farfar gick fram till en munk och frågade vad det var för stor klocka som hängde intill templet och när dom skulle ringa i den.  Tydligen får man ringa själv också om man blir sugen, och det blev farfar.  Fast han ringde lite tyst och det finns inga vittnen till händelsen.  Sedan åt vi lunch och gick hem till hotellet och sov ordentlig middag i dom alldeles för gropiga sängarna.

När vi vaknat var vi naturligtvis hungriga igen.  Dessutom var  vi väldigt sugna på att göra av med pengar.  Vi hade hört mycket om det berömda nattmarknaden i Chiang Mai och lokaliserade den snabbt på kartan.  Detta blev vårt nästa mål.  Efter lite letande på den färglada men röriga turistkartan hittade vi nattmarknaden.  Det verkade bara vara ett par kvarter från hotellet, men som alltid i Thailand visade sig kvarteren var mycket stora, trottoarerna trånga och dessutom fulla med motorcyklar.  Vi knallade dock på så gott vi förmådde.

chiangmai kartaNattmarknade visade sig bestå av ett par gator smällfulla av hantverk, turistsouvenirer och olika typer av ätbara saker.  Mycket var hantverk tilllverkat av bergsfolk, annat smuggelgods från Burma och Laos.  Kvalitén var genomgående hög och priserna var genomgående låga, speciellt om man prutar vilket vi gjorde.  Att pruta på thailändska är ganska roligt eftersom butiksidkaren ifråga sällan blir sur utan snarare tycker att det är skoj att dividera.  Dessutom är alltid marginalerna på deras sida hur som helst så den enda relevant frågan är hur lurad man kommer att bli.  Farfar köpte en groda, tre papperslampor och en massa silkesprodukter; faster Lena köpte silkesprodukter och hantverk; Erik köpte en liten låda att ha på skrivbordet med pennor i; barnen fick ingenting vilket dom klagade mycket över men det har ju vimlat av födelsedagar, jular, och andra presenttillfällen de senaste månaderna.

Till slut hittade vi så det bästa vi vet nämligen en food court, där man först köper papperpoletter som man sen handlar olika typer av föda för.  Vi satt under bar himmel och åt himmelsk mat.  Mest curries av olika sorter, thailändskt elefantöl, och så efterrätter förståss — olika torkade frukter och bär överströdda av krossad is och kladdig sås.  Vi enades alla om att dessa eminenta produkter omedelbart borde introduceras på menyerna på thailändska krogar i västerlandet!

dag 4: risfält och nattåg

i risfaltenDagen började med att vi blev hämtade i mini-buss som beställts just för oss.  Vi hoppade snabbt in och for iväg norrut till ett risfält som våran simlärares föräldrar, Khun Bikinis mamma och pappa, äger.  Det var roligt att se Bangkok från motorvägsperspektiv och skoj att åka i eget stort fordon.  Chauffören kördefaktiskt ovanligt försiktigt.  När vi kom fram hade klasskompisarna redan börjat samlas.  Vi började med att gå ut till risfälten och titta.  Dom flesta av barnen fick lifta med traktor, och vi fick sitta bredvid Indys mamma.

Ute på risfältet skulle vi ha planterat ris allihop, men det var fortfarande lite för blött i market.  Vi nöjde oss med att plantera lite i ett hörn bara.  Farfar var mycket intresserad — men så är han ju också en jordbrukare.  Vår lärare Pi Sri visade sig vara fantastiskt duktig, men så är hon ju också från risfälten uppe i Isaan, i nordöstra Thailand.

När vi tittat och planterat så vi tyckte det räckte, begav vi oss tillbaka till Khun Bikinis föräldrars hus.  Där hade en fantastist måltid blivit uppdukat.  Vi åt kyckling och ris och en lustig soppa som vi mest pappa och mamma gillade.  Det mest fantastiska var bamburör med klibbigt ris och kokosnötmjölk.  Det var mycket fiffigt att koka riset inne i bambun, sen kan man bara ta  det med sig i ryggsäcken nör man ska ut och åka.  Vi åt också kanoon för första gången.  På engenska kallas det jackfruit och smakar lite som mango och annanas blandat.

Sen tackade vi för oss och begav oss tillbaka till Bangkok.  Det var synd att lämna våra kompisar eftersom dom just höll på att lära sig att göra drakar och andra andra fiffiga saker som man måste kunna om man ska vara barn i Thailand.  Men vi hade bråttom eftersom vi skulle ut på nya äventyr.  Snabbt for minibussen tillbaka till stan.  

Efter att ha vilat lite hemma hos oss fortsatte vi till Bangkoks järnvägsstation där Chiang Mai expressen stod och väntade på oss.  Dom hade vagnar som man kunde bygga om till sängar, med gardiner framför som man kunde dra för.  Vi satt och pratade lite och tittade ut på Bangkoks slumområden som sakta masade sig förbi utanför fönstret.  Sen gick vi och la oss.  Det var jättemysigt.