dag 3: tempel och lyxhotell

lennart och munkIdag var den första riktiga turistdagen.  Idag skulle vi till tempel, palats och kungliga kröningsplatser.  Visa av tidigare erfarenheter hoppade vi in i en taxi snarare än att ta en buss.  Snart hade vi åkt genom stan och tagit oss till portarna till Wat Pra Kheo.  Det var mycket turister men inte otroligt många och vi behövde inte egentligen vänta.  Vi betalade våra 200 bath, klarade inga-shorts-och-bara-axlar kontrollen och sen gick in.

Att träda in i denna wat är som att bege sig in i en leksaksvärld eller ett set till någon psychedelisk film från den tiden när Diane var ung.  Allting har konstiga former och klara färger och allt är täckt av lager på lager av guld.  Inte ens träd och blommor ser ut som dom gör i världen utanför.  Vi gjorde som man bör och köpte ett litet set av lotusblomma, rökelsepinne och guldblad.  Några av oss försökte få eld på guldbladen vilket visade sig svårt.  Sen tog vi av oss skorna och gick in och tittade på själva emeraldbuddhan som är huvudpoängen på denna plats.  Den verkar inte så imponerande kanske, men lär vara full av magisk kraft. Lika bra att buga.

Efteråt tittade vi på en del andra kungliga byggnader och på dom kungliga livvakterna, åt glass och drack coca cola.  Sen korsade vi genom folkhavet av olika försäljare och begav oss ner till floden, Chao Praya, och satte oss och väntade på en båt.  Tyvärr glömde vi bort att väntgodis traditionellt har delats ut i denna situation i våran familj.  Vi åt dock flottyrstekta bananer.

Sen kom så flodtaxin och vi hoppade på så bäst vi kunde med alla våra barn, barnvagnar och tillresta farfädrar och fastrar.  Flodtaxin stannar precis 20 sekunder och det är en halv meters glipa mellan båt och landningsbrygga, men det är alltid fullt av hjälpsamma armar som tar emot en så det är egentligen aldrig lika farligt som det verkar.

Vi fortsatte så nedför floden och vi passerade imponerande tempel, lyxhotell, fruktmarknader och kåkstäder.  Det är ganska mycket trafik på Chao Praya, mest long-tail boats med propellrar på långa pinnar men ocså pråmar av olika sorter och turistbåtar.

Vi steg av vid Oriental Hotel och gick in.  The Oriental är i samma klass som Raffles i Singapore eller Waldorf Astoria i New York och Somerset Maugham etc har skrivit om det.  Det är inte så himla stort, men är uppenbarligen mycket dyrt och sofistikerat.  Vi började med att tappa taget om dom två gasballonger vi hade fått av en snäll gubbe på båten och ballongerna for naturligtvis genast upp och satte sig i taket på lobbyn.  Vi flydde till hotellets gamla flygel där eftermiddagste skulle serveras.  Vi fick faktiskt sitta och vänta lite men när teet till slut anlända var det gott och kakor och bakelser var inte heller av hackor.  Det fanns till och med gurkmackor.

oriental hotelSen gick vi en tur in kvarteret kring lyxhotellet.  Det finns en trevligt muslimskt kvarter där med en massa gamla hus i teak.  Det finns också mycket nergångna gamla koloniala byggnader, ett fransk kultuinstitut, Jesuitskolor och påvens ambassad.  Här kring Charoen Krung byggdes den första gatan i Bangkok — av utlänningar eftersom thailändarna själva föredrog att åka på Chao Phraya och dess bifloder och kanaler i sina båtar.

Efter detta for vi hem och vilade och åt blandade rätter som vi köpte färdig-gjorda ute på våran egen gata.  Sen gick vi och la oss eftersom vi redan visste att morgondagen skulle komma att vara mycket krävande.

 

dag 2: skola och shopping

i skolan

Dagen började med att pappa och farfar gick ut och köpte salapao och pathongko, dvs två olika sorters kinesiska munkar som vi blivit mycket förtjusta i sedan vi först blivit bekanta med dom under en badsemester i Jomtien.  Pappa och farfar kom hem med en mycket stor påse munkar som räckte till allihopa.  Det var lite konstigt, men också ganska gott, att få så mycket fettbildande produkter på fastande mage.  Farfar visade sig numera föredra kaffe framför te och på så sätt passade han ju precis in i gänget.

Sen stack Saga och Beata till skolan i taxi som vanligt klockan halv åtta.  Diane följde med och vi bestämde att vi skulle träffa henne senare under förmiddagen.  Resten av gruppen satt och pokulerade lite men bestämde sig sedan för att också dom bege sig till Chulalongkorns Universitet.  Vi tog en bangkokbuss som påminner starkt om hur bussarna såg ut när farfar var liten, fast det inte var lika stort behov av luftkonditionering på den tiden.  På Chula hade dom just sin traditionella tallaat nat, fredagsmarknad, som alltid är intressant att titta på.  Sen gick vi runt i kvarteren kring Siam Square och shoppade och shoppade.  Vi köpte T-shirts och åt turianglass som smakade lite lustigt.

Vi fortsatte till Saga och Beatas dagis och överlämnade några trevliga rep som farfar gjort själv tillsammans med sina handslagsvänner.  Vi hade räknat ut att dagiset skulle uppskatta ett rep eftersom dom gör en sån stor sak av att använda naturprodukter snarare än plast.  Dom blev mycket riktigt mycket glada över att se en svensk repgubbe på nära håll.  Farfar fixade snabbt till två stycken hopprep, ett större och ett mindre, som Sagas och Beatas kompisar verkade uppskatta väldigt mycket.

Middag blev det sen hemma med vin och allting, thailändskt, vilket var trevligt trots att det var surt som en surmango.  Vi satt uppe och pratade om hur roligt det var att ses igen ända fram till kvart i tio — vilket är mycket sent i vårt hus.

dag 1: ankomst Bangkok

beatasagagorwai

Det hela började med att pappa for till flygplatsen för att hämta farfar och faster Lena.  Dom verkade mycket välbehållna båda två trots den långa resan och den stora tidsskillnaden.  Tydligen hade SAS skött sig skapligt bra trots liten försening.


yrsaSen for vi tillsammans i taxi hem till vårt hus.  Vi hade haft den stora turen att lägenheten under oss var ledig och där skulle farfar och faster kunna inkvarteras.  Vi blev alla mycket glada och förvånade att se så mycket släktingar.  Allra gladast blev dock Yrsa som har faster Lena som gudmor.  Så här säger man välkommen på thailändska: SAWATEE-KA!!! och så gör man så här (fast Yrsa ville inte):

Eftersom klockan bara var 5 på eftermiddan så var det lite för tidigt att gå och lägga sig.  Därför bestämdes det raskt att vi skulle åka till varuhuset Makros food court och äta thailändsk mat.  Det blev farfars och fasters första möte med det som är viktigast i alla thailändares liv, nämligen att äta.  Vi åt nudlar och kyckling och tog en Singha öl.  Det verkade som alla tyckte det var ganska gott.  Sen tog vi en thuk-thuk hem.  Chaffören åkte av bara sjutton och alla började vi ångra att vi ätit extra mycket efterrätt.

Tillslut kom vi hem i alla fall och somnade efter vad som för farfar och Lena blivit en mycket, mycket lång dag.