Politiska idéer -- klassiska texter på svenska

Cap. V. På hvad sätt de städer eller furstendömen böra styras, som före sin eröfring lefde under sina egna lagar

image_print

Cap. V. På hvad sätt de städer eller furstendömen böra styras, som före sin eröfring lefde under sina egna lagar.

Om de förvärfvade staterna, såsom sagdt är, äro vana att lefva under egna lagar och i frihet, gifves det för den, som vill behålla dem, tre sätt. Det första är att i grund förstöra dem, det andra att personligen taga sin bostad i dem, det tredje att låta dem lefva under deras egna lagar, i det man tager en årlig afgift af dem och insätter en regering af några få personer, som kunna bibehålla dem i vänskaplig sinnesstämning mot oss; ty alldenstund denna regering är furstens skapelse, vet den, att den icke kan ega bestånd utan hans vänskap och makt, och måste göra allt för att hålla honom vid makt. Vill man behålla en stat, som är van att vara fri, gör man det lättare förmedelst dess egna medborgare än på något annat sätt.

Exempel härpå äro Spartaner och Romare. Spartanerna innehade Athen och Thebæ och insatte der en regering af få personer, men förlorade dem icke desto mindre. För att behålla Capua, Carthago och Numantia förstörde Romarne dem och förlorade dem icke. De ville behålla Grekland på samma sätt som Spartanerna gjorde det, i det de gjorde det fritt och lemnade det dess egna lagar, men lyckades icke deri; derföre måste de förstöra många städer i denna provins för att kunna bibehålla den; ty i sjelfva verket finnes det icke något säkert medel att bevara länder åt sig, annat än att förstöra dem. Och den, som blir herrskare öfver en stat, som är van att vara fri, och icke förstör den, han kan vänta sig att sjelf bli störtad af densamma, ty den har alltid vid uppresningen en tillflykt i ordet frihet och i sina gamla författningar, hvilka hvarken genom tidens längd eller genom välgerningar någonsin glömmas; och hvad man än må göra, eller hvilka försigtighetsmått man än må taga, råka, så framt icke invånarne komma i oenighet eller förskingras, detta namn och dessa författningar icke i glömska, utan vid hvarje tillfälle tar folket genast sin tillflykt till dem, såsom Pisa gjorde, hvilket dock i så många år varit Florentinarne underdånigt.

Men då städer eller provinser äro vana att lyda under en furste, och dennes ätt utslocknat, så blifva de, då de å ena sidan äro vana att lyda, och å andra icke länare hafva sin gamla furste, icke ense om att välja en ny; de förstå sig ej på att vara fria: sålunda äro de trögare att gripa till vapen, och en furste kan med så mycket större lätthet tillegna sig dem och försäkra sig om dem. I republikerna deremot är större lif, större hat, större hämndlystnad; minnet af deras förra frihet lemnar dem icke, kan icke lemna dem i ro; således är det säkrast att förstöra dem eller att sjelf bo i dem.

⇐föregående innehåll⇑ nästa⇒