Idag var den första riktiga turistdagen. Idag skulle vi till tempel, palats och kungliga kröningsplatser. Visa av tidigare erfarenheter hoppade vi in i en taxi snarare än att ta en buss. Snart hade vi åkt genom stan och tagit oss till portarna till Wat Pra Kheo. Det var mycket turister men inte otroligt många och vi behövde inte egentligen vänta. Vi betalade våra 200 bath, klarade inga-shorts-och-bara-axlar kontrollen och sen gick in.
Att träda in i denna wat är som att bege sig in i en leksaksvärld eller ett set till någon psychedelisk film från den tiden när Diane var ung. Allting har konstiga former och klara färger och allt är täckt av lager på lager av guld. Inte ens träd och blommor ser ut som dom gör i världen utanför. Vi gjorde som man bör och köpte ett litet set av lotusblomma, rökelsepinne och guldblad. Några av oss försökte få eld på guldbladen vilket visade sig svårt. Sen tog vi av oss skorna och gick in och tittade på själva emeraldbuddhan som är huvudpoängen på denna plats. Den verkar inte så imponerande kanske, men lär vara full av magisk kraft. Lika bra att buga.
Efteråt tittade vi på en del andra kungliga byggnader och på dom kungliga livvakterna, åt glass och drack coca cola. Sen korsade vi genom folkhavet av olika försäljare och begav oss ner till floden, Chao Praya, och satte oss och väntade på en båt. Tyvärr glömde vi bort att väntgodis traditionellt har delats ut i denna situation i våran familj. Vi åt dock flottyrstekta bananer.
Sen kom så flodtaxin och vi hoppade på så bäst vi kunde med alla våra barn, barnvagnar och tillresta farfädrar och fastrar. Flodtaxin stannar precis 20 sekunder och det är en halv meters glipa mellan båt och landningsbrygga, men det är alltid fullt av hjälpsamma armar som tar emot en så det är egentligen aldrig lika farligt som det verkar.
Vi fortsatte så nedför floden och vi passerade imponerande tempel, lyxhotell, fruktmarknader och kåkstäder. Det är ganska mycket trafik på Chao Praya, mest long-tail boats med propellrar på långa pinnar men ocså pråmar av olika sorter och turistbåtar.
Vi steg av vid Oriental Hotel och gick in. The Oriental är i samma klass som Raffles i Singapore eller Waldorf Astoria i New York och Somerset Maugham etc har skrivit om det. Det är inte så himla stort, men är uppenbarligen mycket dyrt och sofistikerat. Vi började med att tappa taget om dom två gasballonger vi hade fått av en snäll gubbe på båten och ballongerna for naturligtvis genast upp och satte sig i taket på lobbyn. Vi flydde till hotellets gamla flygel där eftermiddagste skulle serveras. Vi fick faktiskt sitta och vänta lite men när teet till slut anlända var det gott och kakor och bakelser var inte heller av hackor. Det fanns till och med gurkmackor.
Sen gick vi en tur in kvarteret kring lyxhotellet. Det finns en trevligt muslimskt kvarter där med en massa gamla hus i teak. Det finns också mycket nergångna gamla koloniala byggnader, ett fransk kultuinstitut, Jesuitskolor och påvens ambassad. Här kring Charoen Krung byggdes den första gatan i Bangkok — av utlänningar eftersom thailändarna själva föredrog att åka på Chao Phraya och dess bifloder och kanaler i sina båtar.
Efter detta for vi hem och vilade och åt blandade rätter som vi köpte färdig-gjorda ute på våran egen gata. Sen gick vi och la oss eftersom vi redan visste att morgondagen skulle komma att vara mycket krävande.